(1) Prestandan hos kolstål beror huvudsakligen på kolhalten. När kolhalten i stålet ökar ökar stålets hållfasthet och hårdhet, och duktiliteten och segheten minskar.
(2) Massfraktionen av kisel i gjutstål är 0,2%-0,45%, och detta innehållsintervall har liten effekt på de mekaniska egenskaperna. Kisel behöver ha ett visst innehåll för att säkerställa deoxidation av stål. Därför är kisel ett fördelaktigt element i stål.
(3) Svavel är ett skadligt grundämne i stål, främst i form av järn. Den bildar en eutektiskt med järn och har en smältpunkt på 989 grader, vilket är mycket lägre än smältpunkten av stål. Under stelningen av stål, sulfider ofta fällning vid korngränserna av stål. På grund av stålets låga hållfasthet och sprödhet minskar stålets mekaniska egenskaper kraftigt, och termisk sprödhet kommer sannolikt att uppstå vid höga temperaturer. Om det smälta stålet inte deoxiderar och innehåller mer FEC bildar sulfiden en ternary eutectic med järn och Fe, och smältpunkten är lägre (ca 940 grader) och skadan är större. Svavel har också en negativ effekt på svetsbarheten hos stål. Därför bör svavel tas bort så mycket som möjligt i ståltillverkningsprocessen.
(4) Massafraktionen av mangan och mangan i rördelar av gjutna rostfria stål är 0,5% till 0,8%, och dess roll är att desulfurisera och avsulfurisera.
(5) Fosfor är också en skadlig orenhet i stål. Det är bättre att vara så liten som möjligt, och kvalitetsresultatet krävs för att vara mindre än 0,06%.
